Wow.

Bilderna är från WeHeartIt

Cassie är typ så jävla fin.

Åh, jag har ramlat i Skins-fällan som jag sa att jag aldrig skulle.

Och om jag såg ut som henne så kan jag garantera att jag skulle vara lite gladare, säger jag utan att låta bitter. För fan vad hon är fin.

Frukost och en vecka där varje dag är en lördag.

Sluttande tak och klätterväxter

Igår hängde vi hemma hos Moa och åt julgodis, sjöng folkvisor och myste med Harry.

EOS i en lista.

Emelies bild från sista EOS-dagen. Jag kallar den för Teenage Girl Maffia; See what you're messing with.

Så tog den beryktade EOS-veckan slut, slut för alltid. Liksom. Förra fredagen ville jag aldrig att veckan skulle komma, under söndagen var jag nog lite taggad och på måndag eftermiddag så kunde detta slut inte komma snabbare. Men jag tänkte i alla fall sammanfatta detta i en liten lista:

Veckans start: Tekniktjafs till tusen som resluterade i att jag cyklade fram och tillbaka till skolan tre gånger under en skoldag.

Veckans känsla: "När-ska-det-här-ta-slut-mitt-hopp-är-litet-och-hungern-är-stor"-känslan

Veckans tre finaste: Stackars sovande Anna, Baseball-snygga Sofia och Tyska nasse Nils med pointade tår.

Veckans jobbigaste: Den där j*****t jobbiga tjejen från röda korset- Byt jobb, byt röst eller dö.

Veckans låt: Horgalåten

Veckans happy-moment: När vi blåste såpbubblor längs hela centralkorridoren.

Veckans avslut: Fårhjärtebergravning på skolans baksida. Man kan hugga hål i marken med en hammare om man inte har en spade. Och spela även låten "Funeral" för att få in den rätta känslan. För att förtydliga; se bilden ovan.

Veckans JAAAAA: Lov.

Hej.

Här:

På bilderna ovan kan ni skåda allt från delar av vårat projekt, fina hemmafruar och en svart klump som inte är en klump. Och dr. Martens som jag bara vill ha så gärna.

EOS

Bilder från vårat EOS-projekt, häng i bildsalar och fårhjärtan.

Min dag har varit metalsmakande chaite, bildsalar, projiceringar och trötthet. Men Emmaboda är endast en vinter bort (och det var juli för endast tre månader sen).

Lite EOS.

Nej, så ska det inte se ut men vi bara kollade hur det kunde ha sett ut. Att stå framför en projektor är fan inte lätt. Text och shit överallt. Men en annan bild så.

Jag känner inte hopp just nu, men det ordnar sig alltid. Det ordnar sig halvdant.

Istället så kan man ju lyssna på How To Dress Well och M83. För att bli lite gladare i själen sin.

Och köpa biljetter till Emmaboda.

analogt augusti

Saker jag lärt mig om min kamera:

Släpper in sjukt mycket ljus

Har sjukt långa slutartid-inställningar

Drar man inte fram filmen himla noga så blir bilderna dubbelexponerade

Men de kan bli alldeles perfekta ibland (dock inget exempel på det ovan)

Tema P.

Estetfest, tema P.
Jag tog så otroligt lite bilder i jämförelse med vad jag hade tänkt mig. Detta är endast bildbevis från festens början. Inget mitten eller slut. Vi pratade ut, allihopa. Och när jag vaknade upp så betivlade jag att någonting någonsin hänt. Men alla hade kul som fan.

Den här kvällen innehöll allt från wok&roll, glada musikare, Per&Peter, Pokémontränare, Pocahontas, påkörda kvinnor, psykfall, pundare, pumor och en pin-uppa(Jag). Tror även att vi skärmde/störde iväg några stackars husvagnscampare som vi för en kväll var grannar med. Några rökte lite innomhus, lite tårar, väldigt mycket skratt. Och fest som fan. Tack.

söndagsdöd

Helgen är över, festen är över. Jag känner mig liten och eländig och har levt på ostkrokar hela dagen (eller de två timmarna av den som jag varit vaken).

En drömsk dag, fylld av hjärtan som byter takt, biblioteksbesök, nittiotals-frisyr, Klagomuren och lätta feberdrömmar.

Och eftersom jag inte vill vara sämre än Elsa så tänkte jag visa hur jag såg ut en höst för två år sedan.

Under en tid.

Vi kan ju titta på hur jag, fasligt nog, har sett ut under de senaste tre åren.
 Från då:

Till idag, precis idag.

Och när jag säger fasligt så syftar jag nog mest på de kanske sju första bilderna. Sen så börjar det ju sakta med stadigt rätta till sig och bli lite mer acceptabelt. Vissa kanske tycker att det här är lindrigt jämfört med deras fjortisperioder, men saken är den att  Ja, jag har också haft en fjortisperiod men jag dokumenterade inte mitt liv på den tiden, men det här är inte så roligt att beskåda heller. Tänk att jag faktiskt tyckte att "ja men jag ser ju bra ut, så här vill jag se ut!".  Det kan jag själv inte förstå. Men jag är ganska säker att jag om tre år kommer sitta och fnysa åt mitt nuvarande jag. "Hur fan kunde jag ha på mig den där jävla ren-tröjan?! Ser ju ut som värsta jul-kåtisen!", eller något i den stilen.

Slutsats av detta inlägg: Det blir nog lite bättre med tiden och jag saknar mitt korpsvarta, lockade hår.